Moa Karlsson

Hej hej!

 

sist jag skrev blogginlägg var jag väldigt ung men nu tänkte jag ge mig på ett nytt försök när jag gott och blivit gammal (25 år).

 

Jag studerar ju nu mera i umeå till arbetsterapeut och första terminen är snart färdig, tjoho! Det är inte klok vad tiden har sprungit iväg. Och på den tiden har jag hunnit träffa så fina människor som jag trivs jättebra med. Som jag sagt tidigare om mina vänner är jag lyckligt lottad.

 

Jag har förändrats en hel del sen sist. Gått och blivit mogen och grejjer. Ser livet i en helt annan synvinkel då både jag själv och släkt och famlij vart med om trauman. och de tär.. men.. trots sjukdomar och olyckor så är jag knäpp och tror att allting som händer är meningen att det ska hända för att vi på så vis ska komma närmre varandra och bli starka som oxar.

 

En person som har funnits vid min sida och stöttat mig är Markus, mitt hjärta. Vi fann varandra bland allt trassel, men efter mycket kämpande är vi idag ett väldigt stabilt par. Han har verkligen höjt mig till skyarna. En karl med tålamod det där  :)

 dags att sova, återkommer. Godnatt :)